Skördemåne

Inatt är det fullmåne - skördemånen (the harvest moon). Den står så nära horisonten att den ser extra stor ut, och har fått sitt namn av att man kan fortsätta att arbeta på åkrarna och skörda långt in på natten då skördemånen lyser upp i mörkret. Här breder molntäcket ut sig som en dystert jämngrå filt som täcker himlens så någon måne får jag nog inte se inatt.

Höstdagjämningen närmar sig och jag försöker hitta tillbaka till stigar jag en gång valt men sedan kommit bort från. Det kanske inte går att hitta dem igen, jag vet inte om livet funkar så. Jag vill i varje fall prova. Det finns en ny kyla i luften såhär års, en första känsla av höst. Blommor bleknar och vissnar bort, fukten driver in från havet och natten blir allt mörkare. Jag är tacksam för vad året har givit mig; två underbara barn och mannen som jag älskar så högt. Ett nytt hem, en ny chans.

Livet med tvillingbäbisar är inte helt enkelt. Jag lär mig nya saker om mig själv och förändras; jag lär mig tålamod och att ibland måste jag ta hand om den ena bäbisen i lugn och ro även om den andra plutten ligger och skriker. Jag lär mig att alla sätt och metoder som fungerar är bra i vår vardag; min och tvillingarnas. Jag försöker lära mig att hantera att min älskling inte är helt och hållet lycklig, och att jag inte kan göra något åt det; att han själv måste hantera sina demoner. Det är svårt, jag vill ju gärna vara solen i hans liv och vara den som jagar skuggorna på flykt, men så fungerar det inte. Möjligen på film och i böcker.

Idag ger jag Olgas bok en ny chans. Jag känner mig redo för utmaningen nu, efter att ha övat solhälsningen varje dag i en vecka. Mentalt är jag redo, om än inte fysiskt - samtidigt måste jag ju börja någon gång om jag vill få en starkare, friskare kropp igen, och återfå den kondition jag hade innan graviditeten.