Nystart

Igår kände jag mig så ledsen och besviken. Jag ville följa Olga Rönnbergs träningsprogram ur boken "Träning för nyblivna mammor" och har verkligen sett fram emot att få börja träna igen efter en tvillninggraviditet och ett akut kejsarsnitt. Nu har två månader passerat sedan mina älskade tvillingpojkar kom till världen och igår var det tänkt att jag skulle påbörja min återuppbyggnad av kroppen. Med gråten i halsen var det bara att konstatera att jag inte ens klarar av uppvärmningen; det gör för ont inuti magen och i lederna - främst knän, handleder och bäcken. Igår pajade ryggen dessutom så idag har jag svårt att gå och överhuvudtaget röra mig. Vet inte om det var för att jag försökte ge mig på att träna innan jag egentligen är redo för det rent fysiskt, eller om det är för att jag bar runt på bägge killarna (samtidigt) i famnen långa stunder igår, eller om det är för att jag lyfte fel när jag lyfte upp mjukliftarna i vagnen. All of the above, kanske. Det var med ledsen känsla i hjärtat som jag bestämde mig för att jag inte är redo för hennes träningsprogram än. Träning ska kännas rolig och skön, det ska inte göra ont och ge en dålig känsla.

Idag mår jag själsligen lite bättre och dagen har flutit på bra faktiskt. Jag var lite orolig över hur det skulle gå idag eftersom min sambo jobbar hela dagen och jag är ensam med killarna - skulle jag orka lyfta dem och så? Tursamt nog har Minstingen sovit hela dagen (förutom när han vaknat för att äta) och Lillprinsen har varit lugn och snäll även när han var vaken. (Jo jag använder alias för mina barns namn här, det känns bra att göra det).

Jag vill inte helt och hållet ge upp bara för att kroppen värker. Idag provade jag väldigt försiktig yoga kombinerad med Flex (funktionell träning med fokus på rörlighet) i min egen takt och de övningar jag själv tyckte kändes bra. I princip var det solhälsningen, bara.